Imorse trodde jag att jag skulle dö...
Jag såg att försäkringskassan betalat ut 1800 kr i föräldrapenning.
Ringde såklart upp dem och fick till svar att jag ansökt för nästa månad istället för den här. (Snyggt jobbat av mig) Dock hade jag lyckats ansöka om dubbeldagarna rätt, då Martin är hemma en gång i veckan. Efter stela Skatteverkets behandling häromdan så tog jag för givet att det inte fanns en suck i helvetet att Försäkringskassan skulle gå med på att betala ut pengar förrän nästa månad, och i synnerhet inte när det är jag som har gjort fel. Jag beredde mig på att böna och be och skrika och gorma och förmodligen inte komma nånvart ändå. Men jag började med att reagera helt spontant.
Jag: - Å....neeeej....det är katastrof...
Hon på FK: Men lägg in en ansökan på en gång och ring tillbaka sen så fixar vi det!
Jag: Ok...tack...det ska jag göra.
Jag blev så paff att jag glömde att säga tack tusen miljoner gånger så mycket!! Utan sa bara ok och hej typ. Helt golvad.
Jag har lagt in ansökan och ringt upp en annan trevlig tjej, som var lite mer skeptisk och lovade ingenting utan sa att jag hade ett ärende med ofullständiga uppgifter som var tvunget att bli klart innan de kan betala ut nåt. Jag skickade nämligen in att jag fått löneförhöjning och innan den kan godkännas så måste de veta vilket datum min arbetsgivare och facket ingick avtalet.
Min chef har precis ringt tillbaka med datumet och jag ska ringa FK ikväll och komplettera med det. Hoppas innerligt att det bara är det nu, så att allt ordnar sig sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar