Två beslut är fattade!

Det o-så-stora beslutet om jag ska lämna cybervärlden under en månad.

Det blev ett mja. I princip.

Jag ska skriva på boken en timme om dagen och efter det går det bra att blogga. Inget annat.

Så då var det klubbat. Nu ska jag skriva en timme medan lillen sover.

Jag har just nu skrivit de första meningarna efter alla förberedelser innan. Dock känns allt inte riktigt bra för jag har inte riktigt bestämt mig för vilken berättarform som passar bäst. Hon-form, eller jag-form? Måste bestämma mig nu. Försöker tänka mig in i hur de olika händelserna kommer att te sig i vardera form. Stress, romans, avundsjuka. Historien utspelar sig utifrån huvudpersonens perspektiv och båda funkar lika bra...Hmm.

Nej, hon-form. Absolut. Så är det. Nu kör vi!

(Japp, nu vaknade Johannes. Lägligt.)

Det var världens godaste bröd!

Nu har jag bakat det andra brödet, som inte blev högre än det andra, men som blev en sensation!!

Jag sitter här och äter det helt nybakt och hela världen har stannat runt mig och änglar sjunger i kör. Så gott är det! Det smälter i munnen och skorpan är mjuk som på köpbröd.

Baka, baka, baka är mitt råd!

Den där Charlie...

Det finns en Schäfer som heter Charlie i området som ofta är ute och drar omkring med sin matte. Inte för att vara elak, det där med att få de små liven att sluta dra är inte lätt, men Charlie är inget kul att möta.

För ett halvår sen var han en söt liten valp som nyfiken och supergullig knatade omkring på Hovshaga. Ägaren, en trevlig spansk kvinna i femtioårsåldern, ville alltid att vi skulle släppa ihop Sivan och honom på en närliggande fotbollsplan när vi råkades på promenader. Förutom att det är koppeltvång på Hovshaga så vågar jag inte släppa Sivan lös i samhället om det inte finns staket. Så det blev aldrig av.

Jag har inte sett Charlie på ett tag förrän idag och nu är han ju en stor hund, men Martin berättade att han stött på dem för ett tag sen och ägaren ville som vanligt att de skulle leka. Hundarna fick hälsa på varandra och Charlie gjorde ett utfall och skulle hugga Sivan. Inget kul, så Martin gick vidare med Sivan som började mopsa sig mot honom så att han fick lägga ner henne.

Nu hände det idag igen att jag fick lägga ner henne för att hon stött på Charlie. När vi träffades började han tokskälla sådär grovt att nackhåren reste sig litegrann. Ägaren sa att de ville leka. "Ja de vill de sa jag, men det ska de inte. Vi ska gå vidare. Hejhej" Och så gick vi. Och Sivan började hoppa och stöta tänderna mot mig, hon biter inte men hon skäller och ska som sagt stöta till mig på armen med tänderna. Det funkade inte att säga åt henne att sitta och titta henne i ögonen tills hon vände bort blicken. Det brukar räcka. Hon lydde och vände bort blicken, men så snart vi började gå så var hon på mig igen. Och då var det inte annat att göra än att lägga ner henne som när hon var valp, medan Charlie skällde i bakgrunden. Efter nedläggningen gick allt bra i alla fall och hon var som vanligt.

Nästa gång tar jag en omväg, för hon blir fasen helt stissig av den där Charlie och så kul är det inte att lägga ner henne mitt i samhället.

Resultatet

Ojojoj vad det är gott med hembakt bröd! Det blev (precis som det stod i receptet) två små limpor, men makalöst goda! Jag kan med viss skam i kroppen avslöja att jag har ätit upp nästan hela den ena limpan och jag sneglar lystet på det som är kvar!

Vad gäller experimentet så fungerade det inte denna gång. Jag ser ingen skillnad. Limpan till vänster skulle varit högre, men den är snarare lägre. Kan ha att göra med att det var rågbröd, vad vet man. De andra två limporna ska jäsa i kylen över natten, så imorgon kan jag avslöja resulatet för det brödet.

Lite lyxigt att slänga in brödet i ugnen imorgon bitti och äta nybakt bröd till frukost. Jag googlade på "världens godaste bröd" för att hitta receptet, så jag förväntar mig något spektakulärt!

Brödbak på kvällskvisten

Den lilla idealmänniskan inom mig verkar ha vaknat ur sin djupa slummer och nu bakar jag bröd. Jag har tagit två recept från cyberspace. Det här lingonbrödet och det här skållade fänkålsbrödet.

Har snappat upp följande tips från internet.

• Kallt vatten till jästen
• Klicka i smöret istället för att ha i smält smör
• För högre bröd, kavla ut det innan sista jäsningen och rulla ihop det
• Knåda utav bara satan
• För att frysa in är det bra med dubbla plastpåsar så ingen luft kan tränga in och frystorka brödet och brödet måste svalna helt innan det fryses in, men det ska frysas in så tätt inpå bakningen som möjligt
• Man kan lägga med lite hushållspapper i påsen när man fryser in, då suger pappret upp den överflödiga fukten när man tinar brödet sen.

Har helt vetenskapligt gjort två limpor och rullat ihop den ena för att se om den blir högre än den andra. Vi får se!

Förhandlingar pågår

Jag ska strax påbörja min andra månad som helt ledig från översättnigen.

Jag skulle vilja stänga av datorn och tvn helt och hållet och bara NJUTA av ledigheten och min familj. Men jag har inte bestämt mig. Jag vet banne mig inte om jag kommer att klara det. Just nu pågår förhandlingar med mig själv. Kanske bara en liten stund om dagen, jag måste ju kunna skriva på boken och blogga.

Fast det hade varit skönt att bara lägga datorn och sidan och stressa av från facebook, mailen och andra källor till ganska onödig information.

Att ha småbajsare förr i tiden

Tänk förr i tiden. Det fanns inga engångsblöjor. Det fanns väl tygblöjor, men inget rinnande vatten att skölja av dem i, eller en tvättmaskin att slänga in dem i.

Och då hade man ofta många barn.

Så jobbigt det måste varit.

Gu va vi har det bra idag!

Mitt idealjag

Om jag hade varit den idealmänniska jag föreställer mig att jag skulle kunna vara om jag la manken till skulle jag:

Skriva på boken minst en timme per dag
Börja dagen med en löprunda
Veckohandla
Vara prydlig och plocka undan saker efter mig
Inte sitta och drälla vid datorn flera onödiga timmar om dan
Höra av mig till folk regelbundet
Klä mig coolt istället för i det som ligger överst i garderoben
Klippa Sivan minst varannan vecka
Måla färdigt min tavla
Baka mitt eget bröd
Lyssna på musik mycket oftare
Ta mig tid att laga mat till mig själv (Nu när Martin varit borta har jag ätit middagar som exempelvis bestått av en baguette med smör och till det en näve jordnötter- Gu' vad det är tråkigt att laga mat bara till mig)
Spara pengar
Ta mig tid att sitta och läsa tidningen i lugn och ro till frukosten varje morgon

Men jag fortsätter sitta i halvröran och sippa vitt vin och tänka att det vore trevligt om det var så.

Sommar och sol!

Lillen har somnat av sig själv igen. Hurra!

Jag ska hem till Lasse och Katja ikväll. Skulle egentligen gått på Sten & Stanley med Katrin. Men jag har verkligen ingen lust. Jag tycker inte så mycket om dansband och det känns onödigt att betala 200 kr för att gå och se ett dansband när jag egentligen bara är intresserad av tiden innan när vi ska träffas och äta och umgås. Känns lite meckigt att lämna bort Johannes på ett ställe och Sivan på ett annat för att gå på träffen innan. Så jag tackade nej såhär i sista stund, men nu blir det ju ändå trevligt umgänge med bror och sambo och mamma.

Här kommer lite bilder från sista tiden (som vanligt blir bilderna på höjden på fel håll):

Alla rutinerade bloggare ska visa upp dagens outfit har jag sett :) Så här är den! Mammaledigstädsoutfitten! Allt är från H&M, utom skorna som är köpta på Ica Maxi :) 

 Så kul att plaska i den lilla, lilla poolen!

 Vilken stor och bra vattenskål du har ställt fram, matte!

 Teamet

 Dammsugning är ett gemensamt intresse för Johannes och Sivan. Dammsuga är inget man gör ostört i det här hushållet!

I måndags innan Martin stack iväg och seglade tog vi en dag med picknick vid sjön. Mysigt!

Nähä, nu är det hög tid att göra sig iordning och styra kosan mot Rottne.

Ingen prästgård för oss

Det är så typiskt.

Precis igår så insåg jag vilket kap det där huset på landet jag har lagt ut bild på tidigare, är. Jag såg att de skulle ha visning på tisdag, samma dag som Martin kommer hem från seglingen. Så jag sa det till honom igår och han var jättesugen på att åka och se det. Sen skulle jag bara gå in på hemnet och se vilken tid det var. Och då var huset borta! Det är fortfarande borta. Buhu. Nu vill jag ju verkligen bo där! Hur ska jag kunna hitta nåt som mäter sig med det till samma pris. Idiot att jag inte fattade innan hur bra det var!

På tal om annat så har Johannes sovit hela natten. Nu ligger han och sover förmiddag. Han somnade själv för första gången idag. Jag la honom i sängen och han låg där och jollrade ett tag. Sen blev det tyst. När jag tittade in låg han och sov. Ett mycket härligt framsteg!

Jag e one of a kind...

Ibland undrar jag om jag egentligen borde vara född man.

Martin är iväg och seglar. Lillen sover. Klockan är sent.

Vad gör jag?

Dricker lite vin och kollar på trav.

Gosh! 

Slöseri

Något jag har svårt för är när det slösas med vatten. Det är ju inte så att vi lider någon brist på det i Sverige, men det känns så ignorant att slösa med dessa stora resurser vi har, när det råder sån enorm brist på det i andra delar av världen.

Nu har grannarna kört vattenspridaren full kula i en timme utan att nån lekt i vattnet. Tidigare sprang barnen igenom och hade kul och det kan jag väl köpa såklart, men att den bara står där nu med en stor stråle rakt upp i luften så länge irriterar mig.

Hade varit bättre att inte fråga...

Här sitter jag som gräsänka och dyngar lite poker och njuter av tystnaden. Martin påbörjade sin årliga seglarvecka idag. Det han sett fram mest emot är att få sova haha. Och jag är lite avis att han ska få göra det!

Lillen ligger och sover och Schnucki (Sivan) har lagt sig på det svala golvet och pustar ut efter en heldag med bus med Katrin och Anders Leonberger Poa. Det har varit en trevlig dag med kaffe på altanen på landet.

På vägen hem tänkte jag på miljoner saker. Bland annat tänkte jag på hur jag som femtonåring kontaktade astrologen Heikki Vesa och frågade om min framtid. Allt har stämt hittills. Bland annat att det skulle ha med datorer och transport att göra när jag träffade min framtida man och att jag skulle få barn 2011. MEN jag minns också tydligt att det stod. Barn får du ett. Exakt så stod det.

Varför då? Tänkte jag då. Och "varför då?" tänker jag nu igen. Jag vet ju att man bara ska ta det som en förströelse, men jag kan ändå inte hindra tanken från att poppa upp när vi pratar om man skulle skaffa en till. Jag skjuter bort den, men den är där och svävar i luften liksom. Efter Johannes föddes har jag tänkt att jag absolut inte vill ha fler, men ju mer jag tänker på det, desto närmare ett "kanske" kommer jag. Men vad nervös jag kommer vara under graviditeten i så fall på grund av den här spådomen.  Särskilt de där kritiska första tolv veckorna. Jag kommer inte våga hoppas på att allt ska gå bra förrän jag har det lilla knytet i famnen livs levandes.

Något annat som jag tänkte på på vägen hem var min bok. Som definitivt vill skrivas. Det var nästan så jag hörde karaktärerna ropa på mig att komma hem och ge dem liv. Jag vill inget hellre. Ska bara hitta tiden...

Så vi bor kvar här

Jaha. Nähä. Inget hus.

Idag var vi och tittade på huset vi trodde var det perfekta huset. Meeen det kändes mörkt och murrigt och hade dessutom fuktskador som behöver åtgärdas.

Allt var dåligt gjort. Listerna var skeva och passade inte ihop riktigt. Syrran (som är mäklare) sa till mig att titta på listerna. Är de slarvigt ditsatta, så är förmodligen resten som har renoverats inte så noga gjort heller. Kan nog ligga nånting i det.

Känns lite bra trots allt. Om jag ska vara ärlig så känns det som att vi skulle ha tagit oss vatten över huvudet litegrann med alla kostnader som skulle tillkomma i samband med husköpet.

Kom igen solen!

Jag har hört att man kan soltorka bort tomatfläckar. Har lånat bebiskläder av en vän och nu har det kommit en tomatsåsfläck på som är omöjlig att få bort. Hade kanske inte gjort nåt om det var ett gammalt slitet plagg, men det var en nästan ny fin märkeströja och vi har pratat om just den eftersom att den är så fin, och hon tyckte det var lite tråkigt att hennes barn växte ur den så snabbt att hon knappt hann använda den. Å så går jag och fläckar ner den!

Men nu har jag läst att fläcken försvinner om man soltorkar....Meeeeen.....vädret gör det liite svårt för mig att prova....just nu bara vräker regnet ner....igen!

Martin och jag har fortsatt att titta på hus och nu har vi hittat ett där vi verkligen kommer trivas. Håller tummarna att det kommer att gå vägen och ingen annan är intresserad så att det blir vårt!

Men nu sover lillen, så nu är det dags att unna mig en skrivstund igen :D

Blixt och dunder

Det åskar.

Skulle gett mig ut och sprungit med hund och barnvagn, men det blev inget med det.

Har tittat på hus som Martin har skickat länkar på till mig. Vi tittar fortfarande på hus hela tiden. Det växlar från stora till små, nära till långt bort, renoverade och med renoveringsbehov.

Lillen har i alla fall somnat så jag passar på och sätter mig och skriver lite.

Lite tid för skrivandet igen! Hurra!

Jag känner att jag har hittat rätt historia att berätta!

Jag har hela handlingen klar för mig från början till slut och karaktärerna känns självklara och trovärdiga. Det tar ett par minuter att sätta sig in i historien varje gång, men sen flyter allt bara på och det känns ROLIGT att skriva den.

Nu. Back to work.

Lugnt

Blommorna i vasen bredvid mig fick Martin på sin fest. De doftar helt sagolikt, fast han tycker de doftar för starkt.

Om och om igen spelar han "jag ger dig min morgon", fast på engelska för lillen som ligger i sin säng. Han ska spela den på bröllopet vi ska på i helgen. Det är vackert. Lillen jollrar då och då.

En kvällsbris letar sig in igenom balkongdörren.

Det är harmoni här ikväll.

Ljuvligt.

Nu blev jag sugen på att skriva.

Vad vill jag?

Martin är himla sugen på ett stort hus på landet nu.

Vad vill jag? Jag vill vilja...

Vi har hittat ett fantastiskt hus, en fd prästgård. Det ligger lite avsides, men jag kan lätt se framför mig hur Sivan och kanske en hund till, får springa fritt på ägorna och några små knoddar kommer att ha jätteroligt på den stora tomten. För att inte tala om vilken julstämning man kan få i detta stora hus. Det är lätt att förblindas och förälska sig.

Försöker att tänka mig in i hur det skulle vara att sitta där på landet, själv i ett stort hus, medan Martin jobbar och jag jobbar hemifrån med företaget. 5 mil från våra vänner. Och skulle man ha tid med något annat än att jobba på huset, även om det inte behöver renoveras? Men själva underhållet måste ju ta en väldig massa tid.

Det tar emot ändå, fast huset är så fint och jag kan bosätta mig var som helst i världen, bara jag har Martin som sällskap. Jag skulle hata att känna mig isolerad och förmodligen skulle det gå ut över min familj, och då är det inte värt det. Eller så kanske jag skulle älska att bo där! Jag tror vi ska åka och titta, bara för att känna in läget.

Konstiga drömmar

Vad konstigt man drömmer ibland. Inatt drömde jag att jag hade skördat mina morötter och bjudit in massa vänner som satt vid ett långbord och åt mina morötter. Plötsligt får jag se att det är sniglar i alla morötterna och känner samtidigt att jag har en snigel på tungan.

Jag försöker ta ut snigeln ur munnen, men den har sugit sig fast som en igel och jag drar i den så den blir hur lång som helst, men den lossnar ändå inte. Till slut lyckas jag slita loss den, men då är ändå själva underdelen av dess kropp kvar på tungan och jag spottar och klöks och får panik.

Tolka den nån?

I övrigt har jag börjat löpträna så smått. Tar det väldigt lugnt såhär i början så jag inte pajar bäckenet. Jag springer en minut, går fem minuter och varvar sådär hela rundan på elljusspåret. Sivan tycker det är väldigt roligt att springa med mig än så länge och det är kanske bra att ta det lugnt så att hon får bygga upp sin kondis också. Hoppas det håller i sig att hon tycker det är kul ialla fall så att vi kan sticka ut på härliga joggingrundor tillsammans sen.

Hon har varit jätteduktig på att gå fint i kopplet på sistone. Och det går bättre och bättre att passera andra hundar också. Hon vänder sig fortfarande om litegrann, men hon hänger inte i kopplet och blir tokspattig längre utan släpper det hela på ett par sekunder. Det enda som inte riktigt fungerar är när man är fler som är ute och går (t ex både jag och Martin). Hon blir så glad och upphetsad och drar iväg och glömmer sin uppfostran i all sin stirrighet. Men det är inte hennes fel. Det är jag som tycker det är litegrann jobbigt att hålla på och stanna hela tiden när man är i ett sällskap eftersom man liksom är till "besvär" för sällskapet på det sättet. Så där är det jag som behöver uppfostras mer än Sivan. Och sen är det ju det här med att hejda sin glädje när någon ringer på dörren. Att sitta och vänta tills man får varsågod att hälsa. Det går en stund, men sen kryper hon ur skinnet av glädje och kan inte hålla sig utan springer fram och hoppar upp.

Det är inte mycket att klaga på. Hon är så fantastiskt go och hennes kvarvarande ouppfostran har att göra med att hon är så glad, så det känns ändå ganska angenämt. Vi fortsätter jobba på med det, så kommer det nog att bli bra med tiden :) Och hon är ju så fantastisk med lillen. Man kan inte riktigt förstå att hon, som fortfarande är ganska ung, kan förstå att Johannes är liten och ömtålig. Han kryper fram och ibland får han tag i hennes skägg eller päls och drar. Vi försöker få honom att förstå att man måste vara försiktig med Sivan, men han är ju lite liten för att förstå. Men Sivan bara går undan eller blåser honom på huvudet, eller sitter kvar och låter honom pilla i pälsen, lite beroende på hur hårdhänt han är. Han är och pillar både i hennes mat och på hennes tuggben, men aldrig att hon säger nåt. Det är så mycket som skulle ha kunnat gått snett, men hon är verkligen den perfekta familjehunden. Ibland brukar jag kalla henne för Johannes lilla extramamma, för när jag inte är där tar hon över med ett vakande öga på honom. Häromdagen låg hon och sov i hallen och lillen låg i sitt gym i vardagsrummet. Jag gick upp på övervåningen för att göra något och när jag kom ner har Sivan lagt sig bredvid lillen i gymmet. Hon såg ut som att "det är ok, matte, jag passar honom". Hjärtat.

 Födelsedagsbarnet öppnar presenter. Vi hade samlat ihop till en luftballongsfärd till honom.

 Lite spontant jammande

 Kul med ett par uppblåsbara boxhandskar.

 I måndags spelade Martin med sitt band på Säljerydsfestivalen. Herregud vilket ställe! Hippieinspirerat till tusen, men tyvärr inte på det där mysiga sättet. Folk liksom bara drällde omkring och såg dimmiga ut.

 Lillen på sin första konsert

 Lillen mitt i drömmen. Sååå många roliga sladdar det finns på en scen!

 Säljerydsfestivalen...

 En härlig färgklick i min trädgård

 En till färgklick :)

 Älskar att hänga i trädgårn i min stol och dricka kaffe i solen

Första rödbetorna skördade. 

Vilken fest!

Igår hade vi Martins 40-årsfest. Det blev så bra!

Hemskt stressigt i början, när festen skulle börja vid fem och när jag åkte hem för att byta om vid fyratiden var ingenting klart. Vi hade fortfarande inte gjort sushin till förrätt, vi hade inte kommit på något bordsuppdrag, bålen var inte klar, det var inte dukat etc. Gaah!

Men det blev toppen till slut. Jag svängde ihop tio frågor, där borden skulle skriva sina svar OCH vad de trodde Martin hade svarat. Snabb, enkel och ganska rolig nödlösning. Nåt annat som blev bra var att vi hade satt en lapp på bordet där vi skrivit en mening om varje person som satt där, som typ "Någon vid bordet har bott i Saudiarabien, någon vid bordet gifter sig nästa helg osv. "  Det gjorde att folk kom igång att prata med varandra vid borden.

Martin slavade och slet som ett djur i köket fram tills huvudrätten var avklarad. Det var ju inte riktigt meningen, men jag tror han tog igen det sen och hann sitta ner och prata med alla sina vänner. De sista gick hem strax efter två och då började vi städa undan, så allt nästan var klart. Vi var  hemma vid sextiden på morgonen och sov ett par timmar innan vi stack tillbaka till lokalen och lastade det sista av våra grejer. Sen köpte vi oss en rejäl flottig frukost från McDonalds och satte oss att titta på the big Lebowski.

Johannes slocknade vid tiotiden och åkte hem till mamma och sov vidare. Det var första gången han sov över där själv, så jag var lite nervös att det skulle gå åt skogen och var beredd att hoppa på sista nattbussen dit, men det hade tydligen gått jättebra.

Susanne och Jonas körde hem Johannes till oss nu på förmiddagen och det var så mysigt att få hålla om vårt lilla hjärta igen.

Hela lilla familjen ligger och sussar nu, utom jag. Martin, Johannes och Sivan snarkar ikapp hihi. Men jag är pigg som en mört!