Framsteg :)

För några minuter sen tog Johannes sina första steg. Han höll i soffan, släppte den och gick två steg till Sivan. 10,5 månad! Vi tycker det är jätteroligt!

Ja, lite fel var det ju på det...

Jo, men hela fasaden på huset behöver bytas. Under putsen finns murket trä. Taket behöver bytas. Det är fuktskador i badrummet. Dåligt isolerat. Och SÅ vidare...mäklaren uppskattade att renoveringskostnaden skulle landa på cirka en miljon.

Annars var det jättefint.

I övrigt:

Hemma är Johannes oerhört pappig. Jag duger inte till nåt. Så fort jag plockar upp honom för att gosa sträcker han ut armarna mot Martin och börjar gnöla. Men jag är inte avundsjuk (inte så mycket i alla fall haha), för det är nog inte bara rosor att vara den enda som duger heller.

Sivan den lilla rackarn har gått och blivit kräsen. Hon brukar få resterna av Johannes barnmat om han inte äter upp och tycker det är jättegott. Men, igår när Martin skulle ge henne lite ris, vilket tidigare har varit hennes lilla extra lyx, så dööög det inte åt unga damen. Sicken en!

Åmål och tillbaka till verkligheten

Tillbaka på jobbet igen. Än så länge är det väldigt kul. Jag har en helt annan energi om dagarna än vad jag kan minnas att jag haft under hela tiden jag gick hemma. I förrgår var jag och tränade efter jobbet och jag hade tänkt träna idag med, men nu ska vi gå på visning ikväll på ett hus som kostar rimliga 525 000.

Vi är grymt skeptiska. Självklart är det något gravt fel på det. Det ser trevligt ut, ligger nära stan och vi kan inte se några uppenbara fel på det. Vi har nästan tänkt strunta i att åka och titta, men vi är ju nyfikna och för min del vill jag gärna veta varför det är så billigt. 

Åmål var väldigt trevligt förresten. Så mysig stadskärna och människorna vi träffade var jättetrevliga. Dialekten är ju superhärligt! Bästa repliken var "Så ni skiter ir't", som uttalades av mannen på 50-talsstället där vi hade bokat bord och ville avboka. Det lät jättetrevligt med en 50-talsrestaurang, men bandet spelade så högt att vi fick migrän redan i trappan upp och eftersom vi just denna kväll var ute efter att prata så bestämde vi oss för att hitta nån annanstans att äta.

Vi hittade en restaurang/pizzeria som hette Hörnan. Där åt vi god och billig mat och gick sen vidare till XO där vi varit tidigare på dagen. Personalen där var jättetrevlig och mat och fika var tipptopp! Dock var det abonnerat till ett sällskap denna  kväll och vi hamnade mitt i någon annans fest kändes det som. Några av oss var säkra på att det var Göran Forsmark från filmen Jägarna som var där. Jag hade ingen aning om hur han såg ut, men efter att ha googlat lite så kanske jag kan hålla med om att det var han.

Han har börjat dansa så smått. Gulligt!

Sista dagen som mammaledig....

Tänkte jag skulle försöka ta en bild i timmen idag för att dokumentera min sista dag som mammaledig. Min sista helg innan jag börjar jobba kommer jag att spendera i Åmål. Det är dags för koordinatresa igen, så jag kan tänka mig att den här dagen kommer att bestå av ganska mycket förberedelser. Viktigt att jag inte glömmer att ta med påsarna med koordinater och kartboken så att vi kan dra nästa resmål!

Klockan 07:40

Snart kommer det se ut som en tornado dragit fram

 

Klockan 08:40

 

På promenad i regnet

 

Klockan 09:40

 

Packhjälp...

 Vi över på att klappa fint, han börjar fatta!

 Tvättvikning pågår

 NEJ, AJAJAJ, Du får INTE röra dem Johannes!

 Neee, du går INTE dit igen! Ajaj

Två sekunder senare....suck

 

10:40





 

Sovdags. Han är trött men inte redo att somna än. Suger lite på tårna först. 

En kort stund senare

Jag passar på att duscha Sivan

11.40

Föning pågår. Har rakat henne, men inte hunnit klippa. Får se vad som hinns med medan lillen sover. 

 Är vrålhungrig och måste äta nåt innan jag fortsätter med Sivan. Lyxlunch haha.

 

12:40

 

 Sivan får sitt sedvanliga efter-dusch-spatt och springer omkring och ruskar på sig och gnider sig mot möbler och håller på. Lillen skrattar så han kiknar.

 Sen tar vi en promenad. Notera hur Sivan ser lite mörkgråare ut på huvudet när det är rakat.

 

13:40

 

  Försenad lunch eftersom vi visst inte hade någon mat hemma och fick pipa och köpa.

 Medium på TV



 Jag köpte julmust. Till min förvåning var det inte gott.

 

14:40

 Tänkte jag skulle klippa Sivans klor. Det är inte det enklaste med en liten Johannes då passar på att pilla på saker han inte ska.

 Fast jag vet inte om det blev bättre när han bestämde sig för att han skulle vara med och hålla i klotången istället haha.

Så det får vänta en liten stund och vi leker med glasögonen istället.





Vi letar vidare lite halvhjärtat

Vi har ett nytt hus på kornet. Jag är inte riktigt redo att engagera mig i nåt efter senaste bakslaget, men titta kan man ju alltid. Det ser ju fint ut. En vän till mig som bor i trakten säger att det har varit inbrott i huset tre gånger och det är därför de säljer. Det har varit ute på marknaden tidigare och min kompis tror att det är därför det inte har blivit sålt.

Personligen tror jag att det är nåt fel på huset. Det är det alltid.

Messade Martin (som är och repar) med informationen. Hans kommentar: Vi kommer inte få inbrott, vi har en Schnucki :)"

(Schnucki(älskling på tyska) = Sivan)

Tycker också det känns bra att ha en Schnucki. Det känns som att hon skulle vara en rejäl hund om det gäller och vaktar huset gör hon ju redan.

Strax working mom

Nästa vecka börjar jag jobba igen efter mammaledigheten. Jag ser mycket fram emot det.

Då har jag varit hemma i 10,5 månad.

Nä där ska vi inte bo

Nu är jag lite titta-på-hus-trött. Vi var och tittade på det fina röda huset igår och det stank av kattpiss, var fukt på nedervåningen och allt var bara äckligt, skadat och fallfärdigt. Det var massor med folk och tittade och de allra flesta vände i dörren.

Finns det inga friska hus på landet?

Jag tappade sugen litegrann...

Vi har det bra!

Neutrala jag har outat mig på Facebook idag. Jag välkomnar invandring och jag vill tala om det!

Har varit och ätit frukost med grannfrun idag. Hon är från Libanon. Hon invandrade till Sverige för fjorton år sedan. Det var inte för att hon hade hört om alla fantastiska förmåner i Sverige, som gratis körkort. Hon hade nämligen redan körkort, men hon körde sina barn fram och tillbaka till skolan varje dag med en konstant rädsla för döden. Hon åt middag med bomber vinande utanför fönstret, vaknade blodig mitt i natten och fick se sin son med glassplitter i hela huvudet. Och därför flydde hon hit.

Man hör samma historier på TV dagligen. Samma historier hör man, men då går det en så lätt förbi. När det är någon man känner som berättar slår det till på ett annat sätt. Man sätter sig på riktigt in i hur det måste varit för dem. Man tänker på hur det skulle vara att frukta för sina käras liv varje dag, att veta att de när som helst kan vara förlorade. Man ser framför sig hur Johannes ligger där i sin säng med nallebjörnar i, med huvudet fullt av glassplitter. Och det finns ingenstans man är säker. Man kan inte skydda honom. Hjärtat sjunker som en sten när jag tänker på det här. Jag, precis som alla andra människor i Sverige och övriga världen, skulle flytt därifrån. Precis som de gjorde.

Det är ett hån när folk startar Facebook-grupper mot att invandrare får gratis körkort och att de får andra förmåner när de kommer hit. Jag tror att om man frågar vem som helst så bryr de sig inte ett skit om vad de får gratis och vad de får betala för. Jag skulle inte göra det i alla fall. Jag skulle hålla hårt om min familj och bara tacka gud att vi klarade oss. Att vi är i säkerhet. Tillsammans.

Just nu...

Dunderförkyld Martin försöker söva lillen som har vaknat för fjärde gången sen han gick och la sig. Jag letar höga pumps i guld på tradera. Vi dricker Whisky och undrar varför vi inte gått och lagt oss än. Mash börjar nu på TV:n.

Imorgon ska jag äta frukost klockan nio med grannfrun.

Livet är ett töcken just nu. Ständig trötthet.

Om ett par veckor ska jag och tjejerna åka på koordinatresa till Åmål (koordinatresa = drar koordinater - åker dit vi hamnar = kul). Det jag ser fram emot mest av allt är att sova en hel natt.

Om Gåvetorp inget nytt

Inga nyheter om torpet. Ägarna vill inte sänka priset, vi vill inte betala mer. Så där har det stannat just nu. Vi letar vidare, men har sagt att de ska höra av sig om de ändrar sig för vi gillar ju verkligen stället.

Nu har vi hittat ett nytt objekt. 0,5ha tomt bara 13km utanför stan och sååå charmigt hus. Som Gåvetorp, fast större, och med bergvärme. Kanske är det här vi ska bo! Kanske måste jag även då skaffa en häst :)