Antitoxinoman?

Jag dras till det naturliga livet.

Ekologiskt och utan tillsatser.

Jag är personligen övertygad om att vi blir sjuka av det liv vi alla lever idag. Vi stoppar i oss den ena kemiska tillsatsen efter den andra. Hur reagerar dessa med varandra i kroppen? Vad får det för effekt? Det är omöjlig att kontrollera, för vi kombinerar så många, hela tiden. Hur ska kroppen kunna ta hand om allt?

Det är klart fastställt rökning orsakar Cancer. Varför skulle inte andra ämnen vi stoppar i oss kunna ha samma effekt?

Jag tycker det är otäckt.

Finns det ett ord likt vegan eller vegetarian, för när man inte äter några tillsatser i sin kost? Inte än va?

Om jag fick sitta i en bris

Har precis läst om Bitterfittan av Maria Sveland.

Och jag vill också sitta på en balkong. Ensam. Och sippa gott vin. Lyssna på vågorna. Och fundera. Fast inte på mitt förhållande. Utan på mitt skrivande.

Inspirationen skulle vara total om den ackompanjerades till en havsbris och inte stördes av vardagens måsten.

Jag gjorde en sån där ensamresa en gång, när jag skulle fylla trettio. Det var underbart. Jag reste runt tre veckor i Australien. Och bara tänkte. Funderade på det som varit och hur jag ville att min framtid skulle vara. Vem jag vill vara. Det kom något bra ur det. Jag åkte hem och avslutade ett förhållande. Levde själv några månader, hittade fotfästet och kastade mig in lyckan med Martin.

Följande saker har jag dock fortfarande inte hittat någon lösning på:

• Jag vill vara trevlig mot alla. För jag tycker att man ska vara det. Men det är det svåraste som finns! För när folk inte är trevliga tillbaka vet jag inte hur jag ska göra. Jag har hittills i mitt liv inte kunnat bestämma mig för det.
• Jag älskar att köpa kläder som är jag och att känna att jag går klädd i min stil. Då mår jag bra. Samtidigt går jag omkring med mycket dåligt samvete över min helt onödiga överkonsumtion. Varför lägga 500 spänn på ett skärp när det finns människor som svälter, det är ju helt idiotiskt egentligen. Ändå shoppar ju andra loss helt utan dåligt samvete, så varför kan inte jag göra det?Detta är mitt ständiga dilemma. 

Australien 2009

I början av min resa. Lugnet har infunnit sig.

Brisbane CBD

Dicey Reilly's, mitt gamla hak för en kall öl.

Salisbury, det som brukade vara hemma

Vägen hem längs Regis Street

Här bodde jag mina sista år i Australien

På ett tåg till Sydney. Svalt. Många timmar. Bara titta ut på det vackra och fundera.

Bondi Beach

Ett meddelande till någon därhemma. Skrivet av mig. Mitt i ett val om jag menar det eller inte. Stanna eller gå?

Minns fortfarande hur god den här frukosten var. Mmmm. Raisintoast.

Ett blåsigt Manly Beach

Den här lunchen var så god. Och drycken gudomligt kall. Jag hade promenerat länge.

Blue Mountains

China Town

Puben Boojangles i stekheta AliceSprings



På vägen mot Magiska Uluru

Till slut såg vi den i soluppgången. "The Rock"

Att gå runt den var fantastiskt. Magin låg i luften. Oväntat.

Tillbaka i Brisbane mina sista dagar. En dålig idé på bardisken.

Men vi var glada. Jag och min gamla vän Sam.

Ett bra tips för min oroliga själ

Livet är hektiskt just nu då jag både jobbar heltid och jobbar hela kvällarna och helgerna med översättning.

I höst/vinter tar jag tjänstledigt. Ser mycket fram emot det.

Men först ska jag jobba ihop pengar till en buffert, en extrabil och lite annat smått och gott som behöver ordnas/betalas. Tar så många översättarjobb det bara går just nu.

Har dock börjat få lite stressymptom som hjärtklappning, skakningar och illamående som kommer och går. Googlade på detta och halkade in på information som pekade på att man kan få katastroftankar av stress.

Aha!! Så det är därifrån de kommer.

Martin har liksom inte ens kunnat åka till affären utan att minst en tanke på att det-skulle-kunna-vara-sista-gången-jag-ser-honom-i-livet har ploppat upp. Så frustrerande! Jag är normalt sett inte en person som oroar mig särskilt mycket utan anledning, så det har varit jättekonstigt att dessa tankar har dykt upp.

Det är såklart sett tecken på att jag borde tagga ner lite ett tag. Och det ska jag också. För om bara 1,5 vecka tar jag semester från alla mina jobb! Hurra! Har bara en deadline kvar, så min lilla kropp får allt ta och hålla sig i kragen lite till.

På tal om översättningen har jag en mystisk ikon i mitt översättarprogram. Har inte vågat trycka på knappen ännu, men min inre rebell är så sugen!

Varför är den där, om man inte får trycka på den?

Fint och färgglatt!

Beställde till slut lite av det jag var sugen på från Boozt. Men det passade inte när det kom, så det skickade jag tillbaka bums.

Beställde några andra saker istället och det blev jackpot! Älskade allt (har levt i shortsen sen de kom!) Bland annat var det de här två:

Warehouse

Desigual


 

Vilja, våga, hinna

Jag vet precis hur jag vill leva.
                                       Men just nu har jag inte tid.

Funderat lite

Det är inte så konstigt kanske att jag går och oroar mig för att någon som står mig nära ska dö. Det var ju inte så länge sedan det hände.

Det började ju efter att pappa dog.

Så jag får nog ge det lite tid bara.