tisdag 26 januari 2016

Mörkrädd

...på riktigt.

Vad bloggar människor om? Konsumtion. Rakt av. Varje dag.

Jösses. Var ska det här sluta?

torsdag 3 december 2015

Konsumtion

Kan ni sluta med det hörni?

Typ snart?

Det är liksom min miljö också ni konsumerar skiten ur och det känns orättvist för mig att jag inte kan stoppa er. Jag förstår att ni shoppar för att fylla ett tomrum eller behov av något slag. Men det borde faktiskt inte vara mitt problem. Så om ni kunde hitta ett miljövänligare sätt att hantera era issues på så skulle jag uppskatta det jättemycket.

Om ni måste spendera pengar för att det ger er glädje kanske ni kan lägga några tusen i månaden på välgörenhet, förnybar energi eller forskning av något slag. Nähä, inte det. Det var visst inte samma grej.

Ok, så det handlar inte om att just få spendera pengarna. Utan att köpa något till sig själv.

Vad är det för egomentalitet? Om 25 år är det kört och det är ert j***a fel för att ni inte kunde hitta nåt annat sätt att hantera era problem på och för att ni inte kunde se längre framåt än till nästa löning.

Och här går jag och köper inga kläder och försöker leva miljövänligt och kommer ändå få sitta i skiten med er år 2050.

Nä, jag fattar inte hur världen tänker.

(När jag skriver ni nu så avser jag alla som inte känner ett uns av samvete när de gränslöst konsumerar)

Nu säger jag det!

Jag gillar inte att shoppa.









Gud.så.skönt. att få det sagt.

onsdag 2 december 2015

Phew

Det gick bra med telefonmötet trots allt!

Nu är det över och ikväll ska jag bara pusta ut och se på julkalendern med min fina lille kille. Å vad jag längtar efter honom!

tisdag 1 december 2015

Felfelfelfel

När jag gör fel känner jag mig som världens sämsta människa.

Jag måste verkligen jobba på det.

Maximalt jobbig situation imorgon. För några månader sedan gjorde jag fel när jag översatte. Till mitt försvar var det en massiv mängd instruktioner och det var inte så att jag översatte fel, men jag missade att översätta på det sätt som angavs i instruktionerna.

Imorgon ska jag ha ett telefonmöte med den här kunden, samt en representant från översättarbyrån, eftersom jag ska göra ett jobb igen för denna kund och de vill undvika att det blir fel igen.

Jag känner mig pytteliten....

onsdag 25 november 2015

Hur hjälper man på bästa sätt egentligen?

Igår kunde lilla J inte somna. Till slut berättade han att det hade hänt en sak på dagis och han kunde inte sluta tänka på det. Det var en sak som jag som vuxen kunde se enbart berodde på ett missförstånd och skulle vara lätt att lösa, men han var bekymrad.

Till saken hör att han inte hade berättat för någon fröken om vad som hänt, eller rättare sagt hade den fröken som var där missförstått situationen.

Jag vet att han helst ville att jag skulle diskutera med fröken och reda upp det, men jag tycker det är väldigt viktigt att han lär sig att tala för sig själv och säga ifrån själv, så jag ville att han skulle säga det själv. Men risken är ju då att han inte vill berätta fler saker för mig om han tror att jag kommer att tvinga honom in i situationer där han känner sig utsatt och obekväm. Sådana här saker är så svåra tycker jag. Det är en balansgång.

Vi pratade i alla fall om det i bilen på väg till dagis i morse och jag sa att jag ville att han skulle säga det själv, men att jag skulle vara där och hjälpa honom. Ok, sa han. Så när vi kom dit så sa jag till hans fröken att det var något han ville prata om och sen höll jag i hans lilla hand medan han berättade vad som hade hänt. Och fröken berättade att den andra fröken (som inte var där) var jätteledsen för att hon hade missförstått och så berättade hon hur de skulle lösa saken. Han verkade nöjd med det, men såg ändå lite ledsen ut i fönstret när jag vinkade hej då.

Vi får prata lite mer om det ikväll och så ska jag hylla honom lite extra för att han var modig!

söndag 26 april 2015

Men då....

Jag fick en bunta grejer från skoltiden av mamma. Bland annat en bok som hette "Jag-boken". Där skulle jag fylla i tre saker om mig själv. Jag hade skrivit: "Jag är lättlurad." "Jag är sämst på matte." "Jag är världens töntigaste person." Alltså.....jag blev lite ledsen. Vad hård jag var mot mig själv! Jag minns inte idag att jag tyckte så om mig själv då. Eller så hade jag en riktigt dålig dag den dagen. Men det var sorgligt att läsa.

fredag 11 juli 2014

Elefanten i rummet

Hörde på nyheterna häromdagen att antalet cancerfall fortsättar att öka. För att minska risken för cancer har man därför kommit fram till att man ska sluta röka, sluta dricka alkohol, sluta äta kött, motionera, etc. Stämmer säkert. Men är det bara jag som tycker det är så vansinnigt konstigt att det ALDRIG nämns att det är skadligt att prata i mobiltelefon? Det är liksom en stor elefant i rummet och ingen nämner den. Som exempel denna studie från Universitetssjukhuset i Örebro.

Som bland annat då studien sammanfattar: "Clearly, digital mobile and cordless phones increase the risk of malignant brain tumours in our present study, as well as in our previous studies."

Det finns även detta dokument från Strålsskyddsstiftelsen med samlad information om studier som har genomförts. (Dock ska sägas att jag tycker att strålsskyddsstiftelsen är dålig på att källhänvisa och tycker inte alltid att deras sammanfattningar stämmer helt överens med källan, men det länkas till intressanta studier i ämnet så man kan läsa själv och bilda sig sin egen uppfattning.) Summan är i alla fall att det är tydligt att det finns en risk att mobilanvändande kan orsaka cancer.

Jag förstår att det tystas ner. Tänk om vi inte man förbjöd trådlöst. Vilken käftsmäll till hela världen att släcka denna multibiljonindustri/multibiljonkostnadsbesparande funktion. Det är mäktiga krafter att kämpa emot.

tisdag 24 juni 2014

"Tomas är hemma"

Jag vet ju att det finns logiska förklaringar till allt. Men ibland undrar jag om inte pappa finns hos oss, särskilt när lillen säger små mystiska saker

"Vi har spöken hemma" säger han ibland.

och igår sa han bara helt plötsligt

"Tomas" (som pappa hette). Och jag har aldrig sagt det till honom, jag säger ju bara pappa. Vad sa du? undrade jag och Martin. "Tomas är hemma" sa han bara och ryckte på axlarna och fortsatte titta på sin film.

måndag 23 juni 2014

Stiltje

Lånad bild
Såhär känns mitt liv just nu. Helt stilla på ytan. Inte en krusning. Det har känts såhär sen pappa dog. Allt är på standby.
Djupt, djupt nere känner jag att det rör sig lite ibland. En lust att vara kreativ släpper upp bubblor till ytan då och då långt där nerifrån, men det är allt. Det känns som att jag väntar på att det ska gå över. Förmodligen är det det här som är att sörja, fast jag inte tänker på det på det sättet. Jag är bara så trött på att känna mig så passiv. Jag går och väntar på att bli genomsyrad av livsglädje och kreativitet, men känslorna är slätstrukna och det händer ingenting!

Det börjar bli dags att tvinga mig själv att göra nånting för livet passerar bara förbi medan jag väntar och väntar och det är inte ok!

torsdag 15 maj 2014

Winnerbäck och deadline

Mitt i en deadline. Lyssnar på Winnerbäck och känner hur hjärtat vibrerar. Har koncentrationssvårigheter och sjunger med.


söndag 11 maj 2014

The real kuttermother...

Mobilbloggar lite i väntan på debatt om feminism mellan Gudrun Schyman och Annie Lööf. Framför mig har jag en skål rostad majs och en kall 2,8. Lillen har precis somnat och Martin är och repar med bandet.

Vann inte på stryktipset idag, så imorgon blir det jobb. Jobbar 65% som anställd just nu, pluggar halvtid till översättare och frilansar på kvällarna. Men efter semestern ska jag jobba som översättare på heltid. Ska bli så kul!

Nähä. De är igång. Gudrun är så bra! Tycker Annie Lööf är en bra talare och hon har alltid bra och tydliga svar på var hon och partiet står. I stark motsats till  Löfven som är hopplös med sin ständiga "men ni då"-svarstaktik. Han kan banne mig aldrig svara på var partiet står och det gör mig tokig. 

Debatt slut. Nu ska jag hänga tvätt.

torsdag 8 maj 2014

onsdag 23 april 2014

Bästa Underbara Clara!

Idag har jag tittat på De obekväma med Underbara Clara. Vilken klok kvinna hon är! Hon tänker precis som jag. Fast jag är en sån där människa som går mot strömmen i det tysta. Hon sitter i TV och säger det jag tycker. Modigt.

Jag känner mig som en avart för att jag inte vill konsumera mer än jag måste. För att jag inte bryr mig om saker och pengar. Innerst inne känner jag att jag skiter så enormt mycket i allt som har med prylar att göra. Det stressar mig att jag måste vilja ha femiljonersvilla, SUV, dyr teknik och en karriär för att verka normal. Jag vill bara bo i mitt älskade hus på landet, påta i trädgården och ha så mycket tid som möjligt med Martin och Johannes och alla andra som jag älskar.

Kanske har man en tendens att prioritera tid framför pengar när man förlorat någon nära. Sedan pappa dog i cancer för två år sedan har jag känt mig extremt dödlig varje dag. Jag är glad för varje dag jag får vara här.




onsdag 16 april 2014

Gud(run) så bra!

Är hemma med ryggont idag. Har tittat på detta i etapper och imponerats.

fredag 11 april 2014

Lite mer stress

Varför inte komma hem på eftermiddagen och få ett mail om att man glömt översätta ett dokument på 600 ord som skulle varit gjort imorse.
 
Dunkade in det snabbt som ögat och nu är det levererat. Andas ut. Phu!

Ska ta en snabb kopp kaffe och få nåt i magen och sen översätta lite till.

Ps. det löste sig med bh-bandet igår. Ds.

Ps2. När jag gör research för översättningen snubblar jag ibland på udda saker, som den här sidan med den här bilden. Det går bara inte att föreställa sig hur man tänkte när man tog bilden och skrev texten. Vad är det som är så speciellt med handikappade att man måste ha en hr analytiker som fastställer hur många man kan anställa? Och är alla handikappade en homogen grupp eller finns det olika handikapp...kanske? Anställer man "dem" för att de egentligen är en belastning men man vill visa sin barmhärtighet över denna belastning i samhället, eller VAD menar man?? Och upplägget kring hur bilden är komponerad ska vi inte ens börja tala om. Det var länge sedan jag stötte på något så här fördomsfullt och kränkande. Ds.

HR analysts study data to determine how many disabled workers to hire.
HR analysts study data to determine how many disabled workers to hire.


torsdag 10 april 2014

Hur jag vet att jag är stressad....

....blir vansinnig över småsaker. I det här fallet har jag ett slappt bh-band och en deadline från helvetet. Ingen bra kombination. Det här jävla bh-bandet går inte att korta utan att ta av sig allting och så långt tänker jag inte gå. Så jag sliter i det. Försöker fixa det, men det gåhåhåhår inte!!!


Helvetesjävlaskitiifanskap


AAAAAAARRRRRRRGHHHHHHHHHHHHHHH

fredag 21 februari 2014

Well hello again!

Här ligger jag med min febriga älskling bredvid mig i soffan. Han har haft det tufft idag, med en vända till akuten till och med. Jag har legat och tittat på film och lyssnat på hans ojämna andning. Pussat, klappat och stoppat om. Känt kärlek så in i Norden till honom hela tiden.

Jag har varit på begravning idag. Den sista på väldigt, väldigt länge hoppas jag. Det var min farbror Jonnys begravning. Jag kände honom inte särskilt väl, men beundrade på ett sätt hans udda och enkla leverne. 

Han bodde i sitt barndomshem hela livet och levde det enkla livet där utan att verka sträva efter något annat. Det är ovanligt idag.

fredag 29 november 2013

Tankar under min färd till jobbet

Himlen var helt fantastisk idag när jag körde till jobbet. Intensivt röd mot ett frostigt landskap. Mot den vackra bakgrunden satt jag och tänkte tankar om det fula som händer i Sverige.

Tänkte på hur SD:s väljare har markant större antal väljare med låg utbildningsnivå i jämförelse med andra partier (tyvärr har SCB fel på sin server just nu, men ska försöka komma ihåg att länka senare). Har man inte fått verktygen att tänka kritiskt och analytiskt eller fått kunskap om sin omvärld, så är det klart att det är lättare att köpa dåliga argument för att vi bör vara rädda för invandrare.

Vi har själva satt oss i den här sitsen, var slutsatsen jag drog där i bilen. Genom att vi har skurit ner och skurit ner på resurserna i skolan. Att utbilda våra unga har inte prioriterats och förmodligen är det därför rasismen plötsligt har kunnat få ett uppsving igen.

Det är ingen slump att det går bra för SD just nu. Jag minns 90-talet, med dålig ekonomi, arbetslöshet och organisationer som VAM som fick härja i vårt land. Människor, då som nu, var rädda. I takt med att ekonomin blev bättre försvann dock rasismen mer och mer, men vi lärde oss tydligen ingenting för nu har den blossat upp igen.

Det SD har lyckats med är att skapa rädsla bland människor. Rädsla att bli utsatta för brott, att bli utan arbete, att inte vara fri att leva som man vill (exempelvis inte få klä ut sig till pepparkaksgubbe eller sjunga nationalsången).Man verkar vilja skapa en bild av att invandrare är ett kollektivt, kriminellt pack som endast bör skickas tillbaka till sina hemländer, av inget värde för Sverige. En sådan attityd i samhället gör det inte enklare för våra invandrare att få ett jobb eller komma in i samhället.

Det jag är rädd för är att mina vänner inte ska få tro på vad de vill, eller älska vem de vill.

torsdag 14 november 2013

Kan ingen starta ett?

Kan det inte bildas ett parti som värnar om Sveriges invandrare? Som vill att de ska trivas, må bra och frodas i vårt land. Som vill ta tillvara på de kompetenser de besitter från sitt hemland, så att vi kan använda dem här. Som inte tycker de är parasiter och ser som enda lösning att de ska vända hem igen.

Om jag kom till ett nytt land och blev behandlad som om jag inte var välkommen skulle jag hålla ännu hårdare fast vid spillrorna av det jag känner är tryggt. Min familj, mitt språk, min kultur. Jag skulle definitivt inte gå ut och ta för mig i en värld som inte vill ha mig där.

Finns det någon som har undersökt hur det är att komma till Sverige som invandrare? Hur upplever man bemötandet, finns det andra hinder än språket som gör det svårt att komma in i samhället, vad tycker de själva vi skulle kunna göra för att underlätta?

Har man noll intresse för dessa frågor så kommer det inte gå så bra.