fredag 28 september 2012

Shoppingsug!

Idag skulle jag bara smita in på systemet och köpa en flarra vin tills ikväll. Men jag fann mig vandrandes runt i butikerna i någon slags oväntat lyckorus över att jag ska börja jobba igen snart. Å så kul att få klä upp sig för nåt igen!

Hittade massor, massor med kläder som jag "behövde" och som var jättefint alltsammans. Jag köpte ingenting men jag njöt av att gå omkring och hitta min stil, mig själv, igen!

Tjoho!

Det löste sig förresten med försäkringskassan.

Vilka superhjältar som jobbar där!

Städhjälp

Det är inte så dumt att ha hund när man har en liten som håller på att lära sig äta själv. Jag behöver aldrig städa under bordet!

Dock har jag märkt vissa tendenser hos Sivan att sitta och vänta på att det ska falla ner nåt, s.k tiggeri.



torsdag 27 september 2012

Känns knapert...

Imorse trodde jag att jag skulle dö...

Jag såg att försäkringskassan betalat ut 1800 kr i föräldrapenning.

Ringde såklart upp dem och fick till svar att jag ansökt för nästa månad istället för den här. (Snyggt jobbat av mig) Dock hade jag lyckats ansöka om dubbeldagarna rätt, då Martin är hemma en gång i veckan. Efter stela Skatteverkets behandling häromdan så tog jag för givet att det inte fanns en suck i helvetet att Försäkringskassan skulle gå med på att betala ut pengar förrän nästa månad, och i synnerhet inte när det är jag som har gjort fel. Jag beredde mig på att böna och be och skrika och gorma och förmodligen inte komma nånvart ändå. Men jag började med att reagera helt spontant.

Jag: - Å....neeeej....det är katastrof...
Hon på FK: Men lägg in en ansökan på en gång och ring tillbaka sen så fixar vi det!
Jag: Ok...tack...det ska jag göra.

Jag blev så paff att jag glömde att säga tack tusen miljoner gånger så mycket!!  Utan sa bara ok och hej typ. Helt golvad.

Jag har lagt in ansökan och ringt upp en annan trevlig tjej, som var lite mer skeptisk och lovade ingenting utan sa att jag hade ett ärende med ofullständiga uppgifter som var tvunget att bli klart innan de kan betala ut nåt. Jag skickade nämligen in att jag fått löneförhöjning och innan den kan godkännas så måste de veta vilket datum min arbetsgivare och facket ingick avtalet.

Min chef har precis ringt tillbaka med datumet och jag ska ringa FK ikväll och komplettera med det. Hoppas innerligt att det bara är det nu, så att allt ordnar sig sen!

onsdag 26 september 2012

Svar från Skatteverket

Blev precis uppringd av Göran på Skatteverkets chef som höll med om att Göran kunde skött sitt jobb bättre. (HA!) Han borde ha svarat på mail och det borde ha framgått av beslutet att mitt överklagande har tagits i beaktande. Chefen, som jag glömt vad han hette, tyckte att det var beklagligt att brevet med information om att en blankett saknas skickas ut efter att det har gått tre månader när det står att man får lägre förseningsavgift om man åtgärdar inom tre månader. Men det är visst så att brevet är ett massutskick och eftersom vissa företag har anstånd så skickar man inte ut breven förrän så sent. Jag kan i mitt stilla sinne tycka att de företag som har anstånd hellre kan få ett brev för tidigt, än att alla andra får det för sent. Men det är jag det.

Den blankett som skulle varit inlämnad har kommit bort på posten och de andra kom fram. Nu blir det ju lite meckigt administrativt för Skatteverket kanske, men det hade varit smidigt om alla bilagor till deklarationen skickades i samma brev.

Skatteverket har naturligtvis inte för avsikt att ändra sitt beslut. Det hade jag inte väntat mig heller. Det är ju såklart vår skyldighet att lämna in alla dokument, och att veta vad som ska lämnas in. Han menade att jag kunde ha ringt och kollat om jag var osäker (vilket jag inte var eftersom jag trodde mig fått alla blanketter och att ringa till Skatteverket i deklarationstider...mja inte så lätt eller uppskattat), eller så är det jättesmidigt att gå in på Skatteverkets hemsida och läsa på (Jättesmidigt). Nåväl, jag är tacksam att någon ringde tillbaka och faktiskt bemötte mina klagomål. Det hade jag verkligen inte väntat mig. Det sa jag till han som ringde också.

Det får mig att känna mig lite mindre överkörd.

Kanske orkar jag fortsätta med företaget ett tag till.

Det finns de som har det värre...

Jag brukar tänka på mina grannar när Johannes inte vill sova om natten. Han är bara en liten individ som gravt berövar mig på sömn just nu.

Grannarna har en dotter som är två-tre månader äldre än Johannes. OCH fick precis tvillingar. OCH har två barn sedan innan. Och alla de ska sova. Samtidigt. Hela natten. Undrar hur det går för dessa barnkära, tappra själar.

Jag hade varit knäckt efter en natt, I tell you!

tisdag 25 september 2012

Daim och kaffe...

Precis vad jag behöver just nu, i denna underbara stund när jag är trött som ett as för att lillen inte ville sova inatt och sen har varit i farten hela dagen. Nu har han ääääntligen somnat och det här kaffet är det godaste jag smakat, jag svär!

 Jättekul att ställa sig i gåvagnen, hålla i sig och rulla fram och tillbaka.
Hej mamma, dags att stiga upp!

söndag 23 september 2012

Edward Scissorhands - inspirerande!

Edwards Scissorhands visas på tv just nu.

Precis samtidigt som jag fick en stund över att skriva.

Det är svårt att slita sig från filmen. Just nu när jag sitter och skriver en egen historia inser jag vilket geni Burton är som skapat historien om Edward Scissorhands. Vilken härlig handling det är. Vilka karaktärer, vilka miljöer! Så fantastiskt!

Tänk om jag hade kunnat komma på en sådan historia själv. Jag skulle skrivit så tangenterna glödde. Jag önskar att jag kunde tänka så fritt, så out-of-the-box. Kanske skulle jag behöva skriva små berättelser som var helt och hållet verklighetsobegränsade för att liksom få fantasin att flöda ohämmat! Det tror jag jag ska göra vid tillfälle. Bara skriva så spaceade historier som det bara går. Det skulle gynna mitt skrivande enormt tror jag. Just nu tänker jag hela tiden på vad som är realistiskt och inte och det gör att jag känner mig lite "stel"i mitt skrivande.

Men som sagt, jag har bara en liten stund över, så nu ska jag försöka nåpa vidare på min egen historia, i skenet av detta mästerverk.

lördag 22 september 2012

Spindelångest x2

Jag är ingen modig kvinna. I alla fall inte när det kommer till spindlar av modell större. Mindre spindlar kan jag hantera utan större problem, men större spindlars blotta närvaro ger mig verkligen hjärtsnörp.

Vi har äckliga källarspindlar i lägenheten. Vi eliminerar dem på olika sätt. Sivan äter upp endel av dem. Det vänder sig lite i magen när man ser det, men oftast är hon för snabb för att man ska hinna stoppa henne. De flesta dör den snabba skosuledöden och några släpps ut.

För några veckor sen när jag dammsög såg jag en och sög upp den med dammsugaren innan jag hunnit inse att det var en dålig idé och att den skulle sitta där inne i påsen nu. Kanske yngla av sig till tusentals äckliga småspindlar, eller i bästa fall kravla ut därifrån och sitta nånstans i slangen. Obehaget att inte veta var den befann sig nådde sin kulmen cirka en vecka efter att jag dammsugit upp den, då jag råkade dammsuga upp Johannes strumpa som jag lånat av en kompis och därför kände att jag var tvungen att hämta upp den ur dammsugarpåsen.

Den ångest som infann sig när jag var tvungen att sticka ner handen och fiska upp strumpan är obeskrivlig. Jag såg för mitt inre hur spindeln kunde vara var som helst där inne, kanske till och med på strumpan, eller att där fanns miljoner små spindelbebisar där nere. Jag stod en bra stund och äcklades och stirrade ner i det svarta hålet i dammsugarpåsen, tills jag kom på att jag faktiskt inte behövde använda handen och gick och hämtade en tång från köket och fiskade upp strumpan. Inte ett spår av spindeln - tack gode gud!

Samma ångest har infunnit sig de senaste dagarna när jag besökt vår toalett på nedervåningen. Grejen var nämligen att jag smög ner dit mitt i natten för ett par dagar sen (går aldrig på toan uppe på nätterna eftersom att lillen kan vakna när man spolar - det är det inte värt!), jag satte mig sömndrucken på toastolen och när jag satt där såg jag en sån där äcklig källarspindel sitta på golvet. Jag lät den vara där och gick och la mig igen. Nu är det skitjobbigt att gå in på den toan, för jag vet att den kan vara där nånstans. Bakom toastolen, i skurhinken, i ventilen, i badrumsskåpet, bakom handduken, någonstans i tvätten som är på tork? Jag skannar alltid av rummet med blicken innan jag går in dit nu, men har inte sett till den. Kanske har den stuckit, men kanske är den kvar. Ovissheten är skitjobbig! Igår när jag stod och tvättade händerna såg jag något svart i ögonvrån. Det var en tråd på min svarta, kortärmade tröja som hängde ner på armen, men sett ur ögonvrån hade det kunnat vara ett spindelben från en spindel som satt på min tröja, och jag hoppade cirka två meter upp i luften. Herregud! Så. Nervös. Man. Kan. Vara.

fredag 21 september 2012

Brev till Skatteverket

Vi är fortfarande de enda budgivarna. Vi försöker förhandla om priset, men säljarna verkar övertygade om att någon kommer att virvla in och betala deras uppenbara överpris, så de håller fast vid att de ska ha utgångspriset.

De vill ha 895 000. Vi tycker det är för mycket för ett hus på 65 kvadrat utanför Alvesta, som dessutom är K-märkt, så man får inte bygga ut. Vi har bjudit 780 000 som första bud för tre dagar sen, men ingen har kommit in och vill bjuda över. Förmodligen för att det inte är värt så mycket.

Vi har dock erbjudit oss att köpa det för 830 000 vid snabb affär och om vi slipper budgivning. Det vill de inte gå med på. Vi har till och med erbjudit oss att vi kan ta en diskussion om de kan tänka sig att sänka sitt pris till lite närmare 830 000 än 895 000. Vi väntar på att de ska svara på detta, men säger de fortfarande att de inte kan tänka sig att förhandla drar vi tillbaka alla erbjudanden och sätter oss på 780 000 och väntar på fler budgivare. Om vi inte struntar i det och letar upp nåt annat.

Nog om det.

Idag fick jag brev från Skatteverket. Om det är nåt jag hatar är det att få brev från Skatteverket. Om jag hamnade i helvetet skulle jag straffas genom att konstant få brev från Skatteverket. Jag blir alltid på dåligt humör när jag får brev från Skatteverket.

Historien går i korthet såhär: Första året som Handelsbolag. Vi deklarerar. Missar att en blankett ska vara med p g a att den inte skickades hem till oss. Eftersom alla andra deklarationsblanketter skickas hem gick vi dumt nog inte ut på nätet och letade efter om det var någon mer. Vi får ett brev. Ni får 2000 kr i böter för att ni inte lämnat in blanketten - hade ni lämnat in den inom tre månader hade ni bara fått 1000 kr. Det här brevet får vi efter att det har gått tre månader, så vi har alltså ingen chans att åtgärda innan vi per automatik kommer få maxböter. Tack.

Jag överklagade. Men fick inget svar. Därför vet jag inte nu när jag idag fick beslutet om att vi ska betala 2000 kr, om min överklagan har kommit in eller tagits i beaktande. Jag skickade ett mail till Göran på Skatteverket. Ett sånt där mail som man vill skicka, men gör om och skickar när man har behärskat sig lite. Jag tyckte att jag behärskat mig, men lyckades ändå få med lite inslag som jag definitivt skulle tagit bort om jag velat verka professionell. Men nu spelar det ju ingen roll, för Skatteverket kör över en som en ångvält oavsett vad man säger.

Hej Göran!
Jag skickade nedanstående överklagan till dig. Idag fick jag beslut att Skatteverket kommer ta ut en förseningsavgift på 2000 kr av vårt företag. Jag vet inte om du har emottagit min överklagan eftersom du inte bemödat dig att svara på mitt mail, ens med en bekräftelse på att du har mottagit det. Jag vill veta om min överklagan vägts in i beslutet? Du har skött det här ärendet dåligt och jag vill veta vem jag kan kontakta för att framföra mitt klagomål på dig?

Vidare vill jag påpeka att det är oförsvarbart att Skatteverket är ute efter att tjäna pengar på förseningsavgifter från småföretagare. Om man inte lämnar in deklarationen inom tre månader ska en avgift på 1000 kr tas ut, om deklarationen lämnas in mer än tre månader för sent tas en avgift på 2000 kr ut. Hade Skatteverket inte varit ute efter att tjäna pengar på förseningsavgifter hade ni naturligtvis skickat ut information om att dokumentet inte inkommit INOM tre månader, istället för efter tre månader när det är för sent för annat än högsta böter. Jag vill ha en förklaring på varför man väntar så länge med att skicka ut dokumentet? Får du provision på förseningsavgifter, Göran?

Jag tycker att beslutet är felaktigt och att skulden delvis är Skatteverkets som dels inte skickat ut blanketten och väntat så länge med att informera om att dokumentet inte kommit er tillhanda. Hade ni inte väntat så länge hade vi skickat in blanketten inom tre månader och alltså endast blivit bötfällda halva beloppet.

Så för att summera, så du inte glömmer svara på något:
1) Har min överklagan vägts in i beslutet?
2) Vem är din chef?
3) Varför väntar ni så länge med att skicka ut information om att dokument inte inkommit, att förseningsavgiften per automatik blir 2000 kr istället för 1000 kr?

Jag kräver ett svar.

/CT



onsdag 19 september 2012

In i budgivning igen...

Igår var vi och tittade på huset igen. Fortfarande jätteförtjusta! Så idag ska vi lägga första budet.

Börjar lära mig att tankarna är överallt när vi börjar buda. Hoppas, hoppas det går vägen den här gången!

Har öppnat dokumentet med boken, men kan för mitt liv inte koncentrera mig. Och det är nu jag måste om jag ska få något skrivet idag. Johannes ligger och sover. Vi har precis bestämt att Martin ska vara pappaledig from nästa månad, så tiden jag har kvar att kunna skriva på dagarna är snart begränsad.

måndag 17 september 2012

The story so far...

...kan syfta till:
a) en låt med Flogging Molly som jag lyssnar på just i skrivande stund
b) boken jag skriver på
c) eller mitt och Martins förhållande så här långt.

Just nu är det en kombination av a och c :)

Jag sitter och väntar på att älsklingen ska komma hem till oss så att jag kan få lite pussar och kärlek! Jag är extra ivrig just nu eftersom jag hämtade våra förlovningsringar hos Smycka i fredags och jag längtar tills jag ska få min ring på mitt finger och få komma ytterligare ett steg närmare denna fantastiska människa jag bor med. Jag ser verkligen fram emot allt som kommer härnäst i vårt liv tillsammans!

Vi hade egentligen tänkt utbyta ringar under luftballongsfärden, men dels hade de inte kommit och dels hade det varit förödande om vi hade tappat någon av dem. Sen hade det inte varit så romantiskt i praktiken som i tanken, eftersom man stod tio främlingar tätt ihop i en korg. Det hade lätt kunnat kännas lite awkward.


söndag 16 september 2012

Helgen som gräsänka....

...har varit väldigt trevlig!

I fredags umgicks jag med mamma. Vi åkte till stan och handlade och sen hem till henne och tittade på Fångarna på fortet och drack te. Johannes och jag sov över där och åkte hem igår förmiddags.

Igår kom härliga vänner över på kvällen och vi lagade middag tillsammans och spelade sällskapsspel. Johannes skötte sig som ett litet underbarn och sov igenom skratt och prat. Sen sov han hela natten och vaknade halv åtta imorse. Både han och jag har varit utvilade och glada idag! Det enda som har varit lite negativt är att Johannes drog ner min dator i golvet så att skärmen förstördes fullständigt. "Ingen fara, lilla gubben". Sa jag. Och log. Mycket ansträngt.

Men förtretet gick över snabbt. Det var ingen dator jag hade nåt viktigt på och jag hade ändå tänkt sälja den, men nu får jag väl förhoppningsvis pengar på försäkringen för den istället. Vi svängde ihop en kladdkaka och stack hem till Josse och Oscar och busade.

Nu har lillen somnat för kvällen och jag sitter och äter chips, dricker öl och spelar poker. Jag hoppade in i en turnering som hållt på en timme, så det är lite uppförsbacke, men med lite tur ska det nog ordna sig! I vilket fall var det länge sen jag satte mig och tog ett parti, så det känns kul att kunna sitta i lugn och ro och göra det.

fredag 14 september 2012

Den tiden på året...



Här har vi nån som är ynklig. Sivan löper och ligger bara på mattan i hallen hela tiden. Man liksom ser hur hon lider....hur hon är svullen och trött och bara vill ligga på soffan och äta choklad som tröst. Typ. Idag fick jag gå upp och hämta henne under sängen vid tio. Alla andra i huset hade stigit upp och jag var tvungen att gå upp och se så hon inte hade dött eller nåt! Jag drog ut henne på en promenad och nu är hon tillbaka på mattan igen. Stackars liten Siv.

torsdag 13 september 2012

Ballongfärden

I söndags var det dags för luftballongsfärden Martin fick i 40-årspresent. Det var en mycket uppskattad upplevelse!
 
 
Man fick vara med och förbereda ballongen för färd.






 Det var lite dimmigt precis i början av färden, men dimman lättade snart.



 Alvestavägen :)

Vi hade fantastisk tur med vädret

Martin plockade en kotte från en trädtopp
 Spegelbild i en sjö
 På väg att landa
Sen var det bara att packa ihop ballongen igen

tisdag 11 september 2012

Å vi bara tittar på hus...

Å vad vi är fast i husletarträsket. Vi bara tittar på hus heeela tiden, och pratar om hus. Eftersom vi inte tittar efter hus i tremiljonersklassen utan snarare undermiljonenklassen så är det alltid nåt som gör att vi drar oss ur.

Idag ska vi titta på ett litet hus på 65 kvadrat som ligger precis utanför en fabrik (fast det ser man inte på mäklarens bilder). Det är himla sött och charmigt och utsikten från andra sidan huset är storslagen. Jag har lite svårt att se att det kommer att bli vårt hus ändå i verkligheten. Det ligger dessutom ute för vad jag anser vara ganska stort överpris, så om vi ska buda på det kommer det jag tycker det är värt att te sig som ett skambud.

I övrigt har vi flygit luftballong (bilder kommer när lillen inte är på väg uppför trappan om och om igen) och Johannes håller på att få tre tänder på samma gång. (Aj, låt bli Sivans ben Johannes!!) Så vi vaknar av gnäll en gång i timmen ungefär på nätterna. (Ajabaja, låt bli cd-skivorna).

Nu ska jag googla hur man får bort bajsfläckar, vilket var den egentliga orsaken till att jag satte mig här (NEJ! inte cd-skivorna. Ajabaja!)