Härlig höstsöndag

Det har varit en riktigt härlig dag idag!

Vi har varit på långpromenad med Sivan, jag har rensat upp lite i trädgården inför vintern, vi har fikat med Anna och Robban, vi har sett två avsnitt av Dallas, lagat god mat och druckit glögg. Blossas 2012-glögg är riktigt god, om inte den bästa de har gjort.

Just nu har jag precis gjort klart en laddning lussebullar. Jag tror de kommer bli riktigt bra den här gången, om än inte så estetiskt fulländade att titta på. Har testat följande tips för att få dem saftiga:

• Inte blandat i jästen i så hög temperatur som rumpstemperatur.
• Inte haft i mer mjöl än vad som verkligen är nödvändigt
• Knådat i evigheter (en kvart)
• Låtit dem jäsa 1 timme och 10 minuter första jäsningen och 50 minuter andra jäsningen, alltså en stund längre än vad som är normalt.
• Inte haft russin i (de drar vätska ur bullarna och gör dem torra, vill man ha russin kan man lägga dem i blöt först så de sväller upp)

Cirka 40 lussekatte
175g osaltat smör
3,5 dl mjölk
50 g jäst för söta degar
1,5 dl créme fraiche
1 dl strösocker
1g saffran
cirka 11-13dl vetemjöl (minns inte riktigt)
1/2 tsk salt

2 vispade ägg till pensling.

Smält smöret, häll i mjölken. Låt det svalna. Blanda med jästen. Blanda i resten av ingredienserna, utom saltet. Knåda! Tillsätt saltet och låt degen jäsa övertä,ckt. Dela degen i 40 delar och gör lussekatter. Låt dem jäsa. Pensla med ägg. Grädda i cirka 8 min, 225 grader mitt i ugnen.

Krismöte hos SD

Väldigt snillrikt gjort!

En liten tankeställare

Häromdagen berättade en kollega för mig om att hon förlorade sin då 1,5-åriga son för 8 år sen. Bara sådär. Ett fall med komplikationer. Sen var han borta. Hon har en bild på honom i en ram på skrivbordet. Han var så fin. Med ett stort, glatt och lite full-i-sjutton-leende står han i en dörröppning och tittar med glittrande ögon rakt in i kameran.

Jag blev såklart mycket illa berörd när hon berättade och fick verkligen hålla mig i skinnet för att inte börja grina. Särskilt när Johannes är i nästan samma ålder och jag tänkte hur det skulle vara om det var han. Så tragiskt att det skär i hela hjärtat. Hur överlever man att den lilla människan man haft i magen i nio månader, som man sedan skapat det djupaste band till, bara dör. Blir kall och försvinner.

Sen hon berättade har jag fått mig en tankeställare. Det har inte varit lika jobbigt att vara uppe på nätterna. Jag har satt mig i fåtöljen bredvid sängen och lugnat hans gråt och dragit in hans goda doft och känt mig så tacksam att han är frisk och att han är här hos oss. Ingenting han gör har känts jobbigt eller påfrestande. Det har varit en stor påminnelse om vilken skatt han är.

Kojtet är vårt!

Vårt ändlösa husletande är över! Vi har köpt ett hus på en liten plats som heter Kojtet. Vi älskar det här huset! Trots att det inte ligger där vi hade tänkt oss att bo så känns det så himla bra och rätt! Lägger in bilderna från Kojtet här då de kommer försvinna från Hemnet ganska snart och vi kommer inte att se det nästa gång förrän i mars när vi ska flytta in.

Prio ett när vi flyttar in är att slå upp ett riktigt bra staket runt hela tomten. 

Pappagrisen

Idag ska vi titta på ytterligare ett hus. Mina förväntningar ligger exakt på noll.

Eftersom jag inte är mammaledig längre har jag börjat ta så mycket översättarjobb jag kan igen. Så just nu är det häcken full med det, men det är jättreoligt. Roligt med pengar igen efter skral mammapeng!

Igår kom jag hem efter jobbet klockan halv sju. Jag var trött, hungrig och hade längtat efter att få pussa små mjuka bebiskinder hela dan. Så jag plockade upp lille Jonni och började gosa på en gång när jag kom hem. Då blev han jätteledsen och sträckte ut händerna och ville till Martin. Men Martin behövde gå upp och göra något på övervåningen så jag försökte roa Johannes lite med saker i leklådan, men han bara satt där på golvet och grät.

Sen kom Martin ner igen och tog upp honom och då blev han så lugn och GLAD igen så. Hmpf. Snacka om avvisning. Tack för den. Precis vad jag behövde efter en lång arbetsdag.

En sån liten pappagris han är.

(När Martin åkte och repade en stund senare gick allt dock jättebra. Vi lekte och hade dricka-välling-mys i soffan och sen somnade han gott. När pappa inte är där duger jag i alla fall haha)