som var viktigt för mig. Men jobbigt på vissa sätt.
Jag har precis meddelat mina vänner att jag inte kommer att gå att nå så mycket på mobilen längre. Våra mobiler är de sista strålningskällorna vi har kvar i vårt hem. Vi vill inte ha strålning i hemmet. Jag är fullständigt övertygad om att vi inte mår bra av det och jag vill inte utsätta Johannes för någonting jag känner kan störa hans utveckling, eller för guds skull göra honom sjuk.
Jag känner mig som en utböling. Som konstig. Löjlig.
För ingen annan verkar ju tänka så.
Men jag skiter i det nu. Jag måste leva som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar