Å, det gick så bra med boken. Sen började jag TÄNKA för mycket. Tänka, analysera, kasta om, förkasta varenda mening. Och nu kan jag inte fortsätta. Jag har fastnat efter bara ett par sidor. För jag vet hur mycket arbete det är att göra om när allt är klart och därför vill jag få det rätt från början.
Och nu är jag så inkörd i att det måste bli perfekt på en gång att jag inte kan fortsätta. Jag skriver om varenda mening tills jag kräks.
Hur tar jag mig ur det här?
Just nu är inte optimalt för jag är lite upptagen med att vara arg. Jag vet inte riktigt varför jag är så arg på saker som jag inte borde vara arg för. Förmodligen är det nåt som ligger och skaver som jag egentligen är arg för, och så tar jag ut det på mindre förtretelser som kommer i min väg.
Imorse gick jag och var jättearg på en granne som ringer ambulansen för skitsaker. Den ena gången var det halsfluss med feber och igår var det ett av barnen som verkade sjukt och hade fått feber. Jag gick och var enormt irriterad över detta imorse. För det kan finnas någon människa som verkligen är i livsfara och som det gör skillnad på liv och död för om de får hjälp under den tid som grannen åker ambulans för halsfluss. Hade det varit någon som stod mig nära som dog på grund av att ambulansen inte hann fram i tid, för att de var upptagna att skjutsa nån som verkligen inte var i fara, hade jag blivit förkrossad.
Och så åker sonen efter ambulansen i bil. Jag menar, kan de inte ta bilen in till akuten då? Det är liksom som att de tror att ambulansen är en skjuts till sjukhuset och ett sätt att slippa sitta i kö på akuten som alla andra. Och det finns ju en vårdcentral som man kan kontakta på morgonen.
Kanske letar jag bara fel på grannen eftersom jag tycker det är jobbigt att hon bjuder in mig på kaffe varje dag, och jag har annat att göra och har jag inte annat att göra så hittar jag på en ursäkt, och så har jag dåligt samvete för att jag säger nej. Och så undrar hon när hon kan komma till mig. Och jag känner mig tvingad att bjuda på kaffe och kaka. Jag vill inte känna mig tvingad till det. För mig är det bara så konstigt att någon som inte ens känner mig propsar om och om igen på att vi ska umgås. Varför då, liksom? Hon tycker inte om invandrare och jag är obekväm med att hon tar upp det och hon bara pratar ju ändå hela tiden, så jag får inte en syl i vädret. Egentligen har jag inte sagt många ord till henne. Hur kan hon då veta att jag är trevlig och vilja umgås med mig hela tiden? Det är så märkligt. De som bodde i lägenheten innan oss berättade att de hade bett grannarna dra åt helvete och jag och Martin var förfärade att de bara kunde göra något sånt, men nånstans inombords börjar jag förstå dem, även om jag aldrig skulle bete mig likadant som dem. Men jag kör den svenska stilen och gömmer mig inomhus tills jag ser att kusten är klar och smiter ut då haha.
Gud, vad jag vill flytta härifrån. Det här har blivit ett jobbigt problem för mig. Jag trivdes jättebra tills det här påträngandet började, men nu vill jag bara få vara ifred i och runt mitt hem och välja själv vem jag bjuder in och ha ett lagom umgänge med grannarna.
Det ANDRA jag är arg på idag är att flera vänner till mig har försökt att billigt tillskansa sig saker efter min pappa för att sälja vidare och tjäna sig en hacka. Det är inte mina vänner som gör det ska jag säga, men deras partners. Men det är mina vänner som har fått framföra ärendet å deras vägnar och de borde ha satt stopp redan innan de ställde frågan. Vi i familjen orkar inte hålla på och försöka få ut maximal förtjänst av pappas saker för att vi sörjer och vill bara gå vidare. Det vet de om. Att då dessa personer, varav ingen av dem har ens beklagat sorgen, ser sin chans att kunna tjäna pengar på vår situation, känns så vansinnigt respektlöst.
Men jag tror på karma. Är man godhjärtad kommer goda saker till en. Är man girig, självisk och elak så kommer man drabbas av större eller mindre oförrätter som straff. Det är en skön åskådning att ha, för det är lättare att släppa saker som irriterar en då.
Nu har jag skrivit av mig lite och tror faktiskt att det kommer att gå bättre med skrivandet nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar