Det går långsamt...

..med skrivandet, men hellre långsamt än inte alls. Det är väl bara så att ha barn. Man får ta att allt går så mycket långsammare.

Igår blev jag i alla fall klar med scen två; vad den ska innehålla och hur den flyttar historien framåt. Bara åtta scener kvar, sen kan jag ta mig an nästa utmaning i boken.

Idag var Martin hemma på lunchen. Han fick ett roligt telefonsamtal just då. Jag hoppas så innerligt att det kommer att betyda den positiva förändring i hans liv han önskar sig!