torsdag 26 september 2013

Om det här med status...

Alltså det här med evolutionen. Hur vi fungerar idag i relation till våra uråldriga instinkter. Har vi förändrats? Jag älskar att tänka på det.(Det här inlägget kan bli långt)

Bara det här att vi fortfarand lever efter ett rangsystem. Fast det är mer sofistikerat nu. Vi slåss inte med varandra, så vi har hittat andra sätt att mäta oss med varandra. Jag tänker att det här materialistiska tänket vi har i västvärlden är vårt sätt att mäta oss med varandra. Varför skulle vi annars tycka att det var viktigt att köpa en bil för 200 000? Hade det inte haft något att göra med att status är viktigt hade vi förmodligen tyckt det var hisnande och smått idiotiskt. Eller att ha massa olika kläder, så att vi kan känna oss snygga. Huvudsaken är ju egentligen att vi är varma och torra, så varför räcker det inte med att vi har ett par jeans och använda dem tills de går sönder?

Jag vill inte hålla på med sånt här. Jag vill leva enkelt. Jag vill kunna känna mig nöjd med det enkla. Använda kläder som är funktionella så att jag ska klara mig i vårt klimat, inte mer än vad jag behöver. Men jag inser att det går emot hur mina instinkter säger mig att jag borde vara, för det känns så fel att inte vilja konsumera mera. För jag borde jobba på min status, min rang, i samhället. Därför sitter jag och dräglar över en jacka från Ralph Lauren för nästan tretusen spänn och vill köpa den. Samtidigt som jag känner lite avsmak över att jag vill köpa den, så fascineras jag av att jag faktiskt vill det innerst inne.

Min tanke idag är att det här kan ligga till grund för att människor mår dåligt idag. Vi vill, kanske måste, mäta oss med andra för att må bra i den stora människoflocken. Och det är med materiella saker vi gör det nu för tiden. Fina hus, fina bilar, nya kläder, senaste prylarna. Men om man inte har råd då? Då knuffas man ner i en rang där man egentligen inte känner att man hör hemma, utan möjlighet att köpa sig Ur ett flockperspektiv är det ju katastrof för självkänslan. Det måste ju vara därför folk köper onödiga prylar på kredit. Man köper sig upp till den rang där man känner att man hör hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar