torsdag 25 juli 2013

Om jag fick sitta i en bris

Har precis läst om Bitterfittan av Maria Sveland.

Och jag vill också sitta på en balkong. Ensam. Och sippa gott vin. Lyssna på vågorna. Och fundera. Fast inte på mitt förhållande. Utan på mitt skrivande.

Inspirationen skulle vara total om den ackompanjerades till en havsbris och inte stördes av vardagens måsten.

Jag gjorde en sån där ensamresa en gång, när jag skulle fylla trettio. Det var underbart. Jag reste runt tre veckor i Australien. Och bara tänkte. Funderade på det som varit och hur jag ville att min framtid skulle vara. Vem jag vill vara. Det kom något bra ur det. Jag åkte hem och avslutade ett förhållande. Levde själv några månader, hittade fotfästet och kastade mig in lyckan med Martin.

Följande saker har jag dock fortfarande inte hittat någon lösning på:
  • Jag vill vara trevlig mot alla. För jag tycker att man ska vara det. Men det är det svåraste som finns! För när folk inte är trevliga tillbaka vet jag inte hur jag ska göra. Jag har hittills i mitt liv inte kunnat bestämma mig för det.
  • Jag älskar att köpa kläder som är jag och att känna att jag går klädd i min stil. Då mår jag bra. Samtidigt går jag omkring med mycket dåligt samvete över min helt onödiga överkonsumtion. Varför lägga 500 spänn på ett skärp när det finns människor som svälter, det är ju helt idiotiskt egentligen. Ändå shoppar ju andra loss helt utan dåligt samvete, så varför kan inte jag göra det?Detta är mitt ständiga dilemma. 

Australien 2009


I början av min resa. Lugnet har infunnit sig.

Brisbane CBD




Dicey Reilly's, mitt gamla hak för en kall öl.

Salisbury, det som brukade vara hemma

Vägen hem längs Regis Street

Här bodde jag mina sista år i Australien


På ett tåg till Sydney. Svalt. Många timmar. Bara titta ut på det vackra och fundera.





Bondi Beach

Ett meddelande till någon därhemma. Skrivet av mig. Mitt i ett val om jag menar det eller inte. Stanna eller gå?



Minns fortfarande hur god den här frukosten var. Mmmm. Raisintoast.

Ett blåsigt Manly Beach

Den här lunchen var så god. Och drycken gudomligt kall. Jag hade promenerat länge.


Blue Mountains





China Town


Puben Boojangles i stekheta AliceSprings



På vägen mot Magiska Uluru







Till slut såg vi den i soluppgången. "The Rock"


Att gå runt den var fantastiskt. Magin låg i luften. Oväntat.



Tillbaka i Brisbane mina sista dagar. En dålig idé på bardisken.

Men vi var glada. Jag och min gamla vän Sam.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar