Lillen ligger och sover nu och han kommer att vakna runt fyratiden. Det är så skönt med ett par timmar för mig själv.
Har vabbat sedan förra måndagen då han har drabbats av vattenkoppor, stackarn. Jag har haft en otrolig energi den här veckan när jag varit hemma från jobbet och har märkt att jag är väldigt i balans och tillfreds med allt. Det säger mig att det kanske är dags att prova på översättningen nu, för jag blir uppenbarligen väldigt trött av mitt jobb.
Det har ingenting att göra med företaget. Det är ett stort och bra företag att jobba för. Men att jobba i kundservice i många år, oavsett inom vilket företag, tär på psyket. Det är ju liksom grejen att det ringer stupalöst (som vi säger i Småland) och den enda gången man hinner tänka en enda egen tanke är under lunch och raster, resten av tiden går åt till att lyssna, lyssna, lyssna och fokusera helt på en annan människa. Jag har länge känt att jag förlorar mig själv i det. När man går från jobbet ska man svida om och bli sig själv igen, men hallå, vem var det igen? Nu har jag ju varit inställd på kundservice-mode i åtta timmar. Nu har man fem timmar med sig själv igen, innan man ska sova och sen hoppa in i kundservicekostymen igen.
Och man blir dagligen aggressivt bemött, får spydiga kommentarer etc. För såna är människor. De är inte arga på personen i kundtjänst, utan på företaget. Men som kundtjänstarbetare är man ändå den som är under attack. Men tvärt emot allt vad ens instinkter säger om att fly eller fäkta, så gör man ingetdera. Man står kvar och tar emot, med ett leende på läpparna. Precis som en person i ett dåligt förhållande som förtrycks av sin partner. Som bara tar kränkningar år ut och år in utan att försvara sig, utan att bryta upp.
Inte bra för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar