Jag har alltid varit rädd för att bli mamma och att börja bara prata om barn hela tiden. Så mycket att jag redan ett par år innan jag blev gravid skaffade mig en kylskåpsmagnet som det står "I had a mind once-now I have small children" på. Bara för att jag inte skulle bli en person som bara var mamma.
Igår var vi på en stor 40-årsfest. Första festen för lillen. Jag är nöjd med att vi är ett par som ger oss ut och träffar folk fast vi har skaffat barn, men vi blev bordsplacerade på ett hörn - tillsammans med alla andra föräldrar. Och det pratades bara barn. Jag kände mig placerad i facket "mamma". Jag fick naturligtvis panik och satt och funderade på vilka andra samtalsämnen jag kunde komma med. Jag svarade på frågor om lillen och frågade artigt tillbaka, men eftersom jag satt och dels inte hörde vad som sas på andra sidan bordet och dels hade tankarna på andra samtalsämnen och hur jag skulle kunna göra en smidig övergång till dessa, så gick det inte så bra.
- Om han senapsbajsar ännu?
-Jajamen, det har han gjort ett tag.
- På tal om bajs....det var väl skit det där som hände på fotbollsmatchen i Egypten? Vilken tragedi!
Nä. Konstigt hade det blivit.
Så jag gjorde ett halvhjärtat försök att prata barn. Mellan mina turer till baren för att be om mer mineralvatten. Man fick bara ett halvt litet plastglas per gång och när jag ammar blir jag SUPERTÖRSTIG så jag hade slukat det där redan innan jag var tillbaka på min plats och sen var jag för timid för att gå dit och be om mer så ofta. Man vill ju inte vara girig när det är gratis liksom..Så mina läppar och hals var rena rama Sahara mesta delen av kvällen.
Det är inte det att jag har något emot att prata om barn. Jag tycker nog egentligen om det. Jag är ju så fantastiskt stolt över min lille kille! Han är det sötaste jag sett och just nu är han extremt söt för han ligger i mitt knä och sover gott. En sovande bebis är en bra bebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar